Den ryska björnen sover inte längre
Några böcker som har fått stort genomslag under senare tid och som man skulle kunna tänka sig att läsa är ämnet för artikeln. Nya böcker släpps hela tiden och vissa böcker blir mer populära och får större genomslag än andra, vilket är naturligt. Ingen hinner ju läsa allt och alla böcker handlar inte om lika intressanta ämnen eller tar upp lika intressanta saker.
En bok som handlar om det moderna Ryssland är Framtiden är historia. I den boken så skildras det moderna Rysslands utveckling, landets uppgång efter att Sovjetunionen rasade samman och sedan utvecklingen under 2000-talet fram tills idag.
I början av 1990-talet när det blev revolution i Ryssland och den sista ledaren för Sovjetunionen Michail Gorbatjov (känd för en mycket karaktäristisk fläck i pannan, men kanske ännu mer för de två slagorden Glasnost och Perestrojka) fick lämna makten så fanns det en stark framtidstro på att det nya Ryssland, som inte varit ett helt eget land sedan den siste tsarens dagar i början av 1900-talet, skulle blomstra. Den sovjetiska revolutionen som inträffade i oktober eller november 1917, beroende på vilket lands tidräkning som man utgår ifrån (enligt en historielärare så var det nämligen så att Rysslands tid var skild från övriga Europas på grund av att de räknat skottår annorlunda eller något i den stilen), var slutet för Tsarens Ryssland. När Ryssland åter blev ett eget land så infördes en republik och Boris Jeltsin blev landets första president. Det var en jungfrulig tid, med amerikanska hamburgerrestauranger, bolag med factoring och kapitalism i Moskva, men också en tid när ett slags maktvakuum uppstod på sina håll och korruption och fattigdom bredde ut sig. För vanligt folk blev friheten en prövning i början och trots den nyvunna friheten tyckte vissa att de hade haft det bättre under Sovjets tid. Något som kanske stämde vad gäller det materiella, men knappast va gäller personlig frihet.
Ryssland var ett land där befolkningens antal faktiskt sjönk på 1990-talet och med problem med korruption och rika oligarker som fick makten. Boris Jeltsin gjorde nog så gott han kunde men han var en ganska gammal ledare och han avgick till slut, när hela världen lyssnade vid nyåret när 1999 skulle bli år 2000 och världen var på väg in i ett nytt årtusende.
Istället för Jeltsin, som nog menade väl och hade goda avsikter, så fick Ryssland en ny ledare i form av Vladimir Putin, en före detta KGB-medlem som tog makten. Vissa har kallat Putins Ryssland för en kleptokrati, eftersom Putin utnyttjat systemet och stulit från folket samt genom hot behållit makten. Under Putins styre har Ryssland blivit värre på flera vis, inte minst vad gäller angrepp och militära interventioner mot andra länder som stridit mot principen om länders suveränitet. Putin har även gjort Syrien till en så kallad proxy-stat, med ryska styrkor som aktivt stödjer den syriska diktatorn Assad. Problem med statliga propagandaorgan mänskliga rättigheter, öppenhet och yttrandefrihet har också blivit en realitet under Putin. Den ljusa framtiden som en gång lovade gott är numera blott en kort del av Rysslands unga historia som republik.